Smärtlindring vid vaginal förlossning och dess samband med avslutad amning vid två månaders ålder

Bakgrund: Smärtlindring under förlossning och amning är två stora kompetensområden inom barnmorskans profession vilket medför att barnmorskan bör ha kunskap om eventuella samband mellan olika smärtlindringsmetoder och amning. Tidigare forskning om smärtlindringsmetoder och dess samband med amning har oftast fokuserat på enstaka smärtlindringsmetoder samt belyst sambandet med amningsinitiering efter förlossningen. Studier saknas således där hela spektrumet av smärtlindringsmetoder och dess samband med amning fram till två månaders ålder studeras. Syfte: Att undersöka förekomst av smärtlindringsmetoder under vaginal förlossning av fullgångna barn, vilka faktorer som är associerade med respektive smärtlindringsmetod samt eventuella samband mellan smärtlindringsmetod och amning vid två månaders ålder. Metod: Populationsbaserad, prospektiv kohort studie där 31 150 moder-barn par i Uppsala och Örebro län ingick. Material inhämtades från Medicinska Födelseregistret, Statistiska Centralbyrån samt Barnhälsovården. Statistiska analyser inkluderade Chi-två test, binär logistisk regressionsanalys samt multivariat logistisk regressionsanalys. Resultat: Inhalation av lustgas var den mest använda smärtlindringsmetoden. Användningen av smärtlindringsmetoder hade flest samband med län, etnicitet, paritet och moderns ålder. Risken för användning av epiduralblockad var nästan sex gånger så hög för förstföderskor. Intramuskulära injektioner med petidin/morfin eller epiduralblockad medförde en risk för avslutad amning innan två månaders ålder, men för TENS ochakupunktur fanns ett samband med fortsatt amning vid två månaders ålder. Slutsats: Det finns ett samband mellan smärtlindringsmetod och amning två månader postpartum. Barnmorskor bör ha kunskap om detta samband för att kunna stödja mödrarnas val av smärtlindringsmetod och amningsutfall.

Amningsduration vid sectio och vaginalförlossning : Breastfeeding duration at cesarean section and vaginal delivery. Apopulationbased register study.

Bakgrund: Amning är av stor betydelse för det nyfödda barnet och mamma, både ur närings- och trygghetsaspekter. Tidigare studier om sambandet mellan förlossningssätt och amning visar motstridiga resultat; vissa studier indikerar att sectio påverkar amningen negativt medan andra studier inte visar på något samband.Syftet: Att undersöka huruvida det finns demografiska och hälsorelaterade skillnader hos mammor gällande förlossningssätt samt om förlossningssätt påverkar amningsdurationen upp till två månaders ålder.Metod: Studien har en populationsbaserad kohortdesign och omfattar n= 35250 mamma-barn par i Örebro- och Uppsala län, där barnet fötts åren 1993-2001. Statistiska analyser har genomförts med Chi-square test, binär logistisk regressionsanalys och multivariat logistik regressionsanalys.Resultat: Visade att mammor som förlösts med sectio ammade i lägre utsträckning vid två månaders ålder i jämförelse med mammor som förlösts vaginalt. Många riskfaktorer identifierades för en ökad risk att förlösas med sectio: län, hälsofaktorer hos mamma och barn, paritet, mammans ålder, rökning samt socioekonomiska faktorer. Resultatet kan hjälpa barnmorskan i hennes profession, genom att kunskap erhålls om dessa samband. Barnmorskan kan därmed identifiera riskfaktorer, arbeta förebyggande och underlätta initieringen av amning.Konklusion: Barnmorskor kan med hjälp av denna studie öka medvetenheten hos vårdpersonal angående sectioförlösta mammors behov av extra stöd vid initiering av amning.